Rapporten är skapad av Samhällsanalys, Region Dalarna
Senast uppdaterad: 2025-04-23

Introduktion

Dalarna står tillsammans med övriga Sverige, Europa och världen inför stora samhällsutmaningar. För att skapa en hållbar framtid för Dalarna antog Regionfullmäktige i juni 2021 en ny regional utvecklingsstrategi, “Dalastrategin - Tillsammans för ett hållbart Dalarna”.

Strategin är ett stöd och en språngbräda i arbetet med att rusta Dalarna för att möta framtidens utmaningar och göra dem till möjligheter. Dalastrategin är indelad i tre målområden som kopplar an till de olika dimensionerna av hållbarhet - miljömässig, ekonomisk och social hållbarhet:

  • ett klimatsmart Dalarna
  • ett sammanhållet Dalarna
  • ett konkurrenskraftigt Dalarna

I Dalastrategin betonas att en miljömässigt hållbar omställning är en utmaning som berör alla delar av samhället, från global till lokal nivå och inom alla sektorer.

En princip för genomförandet av Dalastrategin är ett kunskapsbaserat arbetssätt. Det innebär bland annat att arbeta aktivt med uppföljning, utvärdering och att skapa ett kontinuerligt lärande. En central del av uppföljningsarbetet är de indikatorer som kopplas till respektive målområde, och den här rapporten är en del av den årliga uppföljningen som beskriver utvecklingen i Dalarna på vägen till en hållbar framtid.

Klimatsmart Konkurrenskraftigt Sammanhållet
Utsläpp av klimatpåverkande växthusgaser Representation i chefspositioner Trångboddhet
Energiproduktion Ginikoefficient Boendetyper
Energieffektivitet Internationaliseringsgrad Tillgång till service och tjänster
Insamlat hushållsavfall (kg/person) Branschbredd och branschstruktur Tillgång till vård
Avfall/BRP Nyföretagande Deltagande i det civila samhället**
Laddinfrastruktur för fordon Andel av transporter via olika trafikslag* Andel av hushåll som har tillgång till bredband
Andel kollektivt resande Tillgänglighet (restid) till arbetsplatser/skolor* Valdeltagande
Självförsörjningsgrad av energi och livsmedel Infrastrukturinvesteringar* Tillit till andra människor
Andel hektar formellt skyddad produktiv skogsmark Matchningsgrad Digitalt deltagande*
Arealen betesmark och areal med särskilt höga biologiska värden Andel sysselsatta Andel invånare i ekonomiskt utsatta hushåll
Långtidsarbetslöshet Andel unga som upplever att de är delaktiga i sin kommun
Andel unga som inom fyra år fullföljer gymnasieutbildning Självskattad hälsa
Andel högskoleutbildade i befolkningen
Etableringstid för nyanlända
Investeringar i FoU

*Indikatorn är under utveckling och datainsamling pågår.
 **Frågan om deltagande i det civila samhället har tagits bort från den nationella folkhälsoenkäten. Data för denna indikator kommer därför inte att uppdateras.

1 Ett klimatsmart Dalarna

Ett klimatsmart Dalarna är ett resurseffektivt Dalarna utan klimatpåverkande utsläpp. Resande sker på ett enkelt och miljömässigt hållbart sätt. I ett klimatsmart Dalarna är samhällets robusthet och resiliens vid klimatförändringar god.

Den miljömässiga dimensionen för en hållbar regional utveckling handlar bland annat om att säkerställa att ekosystemen bibehålls och vårdas så att de fortsätter att leverera de tjänster som människor och samhällen är beroende av. Genom ambitionen att gå före i en miljömässigt hållbar omställning ska innovationer med hållbarhet i fokus gynnas bland regionens företag. Regionala lösningar kan bidra till att lösa globala problem och är vägen fram till goda livsmiljöer och levnadsvillkor för de boende.

Dalarna är rikt på naturresurser och om de brukas rätt ger de mångfalt tillbaka. Indikatorer som följs upp är därför bland annat hur resurser som vatten och vind, skog och jordbruksmark används. I Dalarna utgörs samtidigt en stor del av näringslivet av tillverkande industri som förbrukar relativt sett stora mängder energi och driver därigenom upp mängden energi förbrukad per invånare. Det är en viktig avvägning mellan nytta och miljöpåverkan, att bedöma huruvida Dalarnas företag har det produktionssätt som har den minsta miljöpåverkan i global jämförelse och därmed motiv till att just företagen i Dalarna ska bedriva denna produktion.

1.1 Formellt skyddad skogsmark

År 2018 beslutade dåvarande regering om Sveriges första nationella skogsprogram med fokus på skogsbrukets roll för en hållbar utveckling. I Dalastrategin omnämns skogsbruket som en av länets viktigare näringar. Skogsbruket påverkar och påverkas av klimatförändringarna, och därför behöver skötsel och brukande anpassas utifrån rådande kunskap om vad som har minst miljöpåverkan.

Dalarnas yta utgörs till 79 procent av skog vilket gör Dalarna till det femte mest skogstäta länet i landet (SCB). All skogsmark är inte produktiv (ex. myrar och bergsytor etc. som producerar mindre än en kubikmeter virke per hektar och år). Dessa områden utgör 11,3 procent av skogsmarken, varav ca 1,5 procentenheter är formellt skyddad. Skogsbruket i Dalarna brukas nästan enbart med konventionella metoder, ca 78 procent av skogsmarken brukas konventionellt (SCB).

Skyddad produktiv skog, tillsammans med frivilliga avsättningar av produktiv skog utgör andelen som brukas på ett hållbart sätt. I diagrammen nedan redovisas hur andelen skyddad produktiv skogsmark i Dalarnas län utvecklats mellan 2018 och 2023. Arealen skyddad skogsmark i länet har ökat med knappt 6 procent över tidsperioden, från 116 500 hektar år 2018 till 123 100 hektar år 2023.

Drygt 6 procent av den produktiva skogsmarken i Dalarnas län var skyddad år 2023, vilket är en något större andel än 2018. Det betyder att den totala arealen produktiv skogsmark har ökat något under perioden.

1.2 Betesmark och slåtteräng

Biologisk mångfald och väl fungerande ekosystem är en förutsättning för allt liv på jorden. De är därmed också nödvändiga för goda livsmiljöer för både Dalarnas invånare och för Dalarnas näringsliv. Den gröna infrastrukturen är ekologiskt funktionella nätverk av livsmiljöer och naturområden som utformas, brukas och förvaltas så att den biologiska mångfalden bevaras och därmed främjar för samhället så centrala ekosystemtjänster som exempelvis vattenrening och livskraftiga jordbruksmarker, etc. Samhället har allt att vinna på ett hållbart bruk av ekosystemen och att förvalta ett mångfunktionellt landskap där natur- och kulturvärden tillvaratas.

Betesmark tillsammans med åkermark utgör jordbruksmark. Åkermarken kan brukas för djurfoder och livsmedel, medan betesmarken och betande djur i hög grad bidrar till att upprätthålla artrikedomen. En delmängd av betesmarken är slåtterängar, som har särskilt höga biologiska värden.

I diagrammet nedan redovisas hur arealen betesmark i Dalarnas län har utvecklats mellan 2011 och 2023. I diagrammet är den totala arealen betesmark uppdelad på slåtteräng och alla annan betesmark, benämnd övrig betesmark. Den totala arealen betesmark har under denna period minskat med knappt 21 procent, från 11 908 till 9 426 hektar, med en tydlig nedgång mellan 2022 och 2023. Även nationellt är trenden negativ, även om minskningen inte är lika kraftig som i Dalarna.

Slåtteräng är en delmängd av betesmarken som har särskilt höga biologiska värden och därmed särskilt stor betydelse för biologisk mångfald. I Dalarna har andelen slåtteräng ökat från 1,2 procent av betesmarken år 2011 till 2,1 procent av betesmarken år 2023.

1.3 Energiproduktion

En god tillgång till hållbar energi är avgörande för näringslivets och hela samhällets omställningsförmåga. En ökad regional produktion av förnybar energi bidrar till såväl minskade utsläpp som ökad självförsörjningsförmåga och resiliens för Dalarna. Sveriges samlade energisystem beskrivs utförligt på Energimyndighetens webbplats.

Den regionalt producerade energin som omsätts till elektricitet i Dalarna omfattar vatten- och vindkraft samt övrigt, där vatten och vind är de huvudsakliga energikällorna. Det saknas dock statistik över vattenkraft enskilt för vissa år, varför kategorin vattenkraft och övrigt används i diagrammet nedan. I kategorin vattenkraft och övrigt ingår även solkraft som utgör en liten men växande andel över tid. Kategorin har beräknats som skillnaden mellan total elproduktion och elproduktion från vindkraft.

Produktionen av el i Dalarna varierar mellan olika år, bland annat beroende på om det är torrår eller våtår (se exempelvis år 2018 som var ett ovanligt torrt år). I diagrammet visas mängden el producerad av vattenkraft och övrigt respektive vindkraft. Även om vattenkraft och övrigt står för merparten så är trenden tydlig att elproduktionen från vindkraft ökar, och har nästan tredubblats sedan första mätåret 2012. År 2012 gav vindkraften ca 542 500 MVh och år 2023 gav den 1 604 000 MVh. Betydelsen av vindkraft för den totala elproduktionen har därmed också ökat från att ha utgjort ca 11 procent till att år 2023 utgöra knappt 27 procent av den totala produktionen. Efter att ha minskat under 2022, ökade elproduktionen tydligt i Dalarna under 2023, en ökning som helt kan tillskrivas en ökad produktion av vattenkraft och övrigt.

Även elproduktionen från solkraft, som är en del av kategorin vattenkraft och övrigt i diagrammet nedan, har ökat tydligt i Dalarna på senare år, från ungefär 26 900 MVh år 2021 till ca 91 000 MVh år 2023. Trots ökningen stod solkraft bara för 1,5 procent av den totala elproduktionen i Dalarna år 2023.

1.4 Energins ekonomiska effektivitet

Ett sätt att mäta den ekonomiska effektiviteten i energianvändningen är att sätta utsläppen som genereras i länet i relation till de ekonomiska värden som produceras med energin. En regions ekonomiska värdeproduktion mäts genom bruttoregionalprodukten (BRP). Energins ekonomiska effektivitet skattas sedan genom att beräkna förädlingsvärdet per ton koldioxidekvivalenter, vilket kopplar ihop utsläppen i länet med den ekonomiska aktiviteten. Att få ut ett större ekonomiskt värde av varje använd energienhet antas innebära en lägre miljöbelastning per producerad krona, och ses därför generellt som positivt.

En viktig frågeställning för tillväxtarbetet är om det är möjligt att ha en fortsatt ökad ekonomisk tillväxt och samtidigt minska energiförbrukningen och utsläppen i samhället, så pass att ekonomisk aktivitet inte orsakar miljöpåverkan. Detta kallas frikoppling och är något som det forskas om. Hittills visar resultaten på exempel där det är möjligt att minska energiproduktionens miljöpåverkan, men ännu inte helt frikoppla den. I forskningen synliggörs även dilemmat med den traditionella tillväxtmodellen som innebär en konstant utvinning av värden från naturresurser utan att hänsyn tas förvaltandet och vårdandet av naturresurser och ekosystemtjänster för att de långsiktigt ska ge en god kontinuerlig avkastning.

Ett ökat förädlingsvärde per mängd förbrukad energi i länet kan betyda att länet har förbättrat energieffektiviteten i de fall industrier och näringar är ungefär desamma mellan mätningarna. En förklaring till en förbättrad energieffektivitet kan annars vara att näringslivets struktur har förändrats i en riktning där energikrävande industrier har lämnat regionen och mer kunskapsintensiv tjänsteproduktion har ökat (som generellt kräver mindre energi). Om energikrävande industrier har lämnat regionen och skapar utsläpp i andra delar av världen är det tyvärr inte självklart att nettoeffekten på de globala utsläppen minskat, då de flesta andra länder har en svagare miljölagstiftning än Sverige.

Mellan 2008 och 2022 ökade energieffektiviteten i ekonomiska termer i Dalarna med ca 111 procent. Förändringen beror framförallt på att utsläppen av växthusgaser i länet har minskat under perioden men även på att BRP för Dalarna har stigit under samma tidsperiod.

I en nationell jämförelse ligger Dalarnas energieffektivitet på den sämre halvan av intervallet tillsammans med regioner som också är mer glesbefolkade och har tunga industrier.

1.5 Invånarnas resursförbrukning

En av prioriteringarna i Dalastrategin är att öka resurseffektiviteten i länet. Ett mått på resursförbrukning är mängden insamlat kommunalt avfall som kan antas motsvara invånarnas resursförbrukning. I det kommunala avfallet ingår det mesta avfall som ett hushåll producerar, så som mat- och restavfall, grov- och trädgårdsavfall och farligt avfall. Även förpackningar och batterier etc. som ingår i producentansvaret ingår i beräkningen. I sammanställningen nedan visas insamlat kommunalt avfall per person och år i Dalarna från 2013 till 2023. År 2013 samlades det in 497 kg avfall per person i Dalarna, att jämföra med ca 450 kg per person år 2023. En lägre mängd per person signalerar en lägre resursanvändning. I en nationell jämförelse ses att Stockholms län ligger bäst till med 384 kg per person och år, medan Kalmar ligger sämst till med över 517 kg per person och år (Kolada).

1.6 Avfall och bruttoregionalprodukten

Ytterligare en indikator på ekonomisk resurseffektivitet är kopplingen mellan mängden insamlat avfall (förbrukade resurser) och den ekonomiska aktiviteten i regionen, mätt genom bruttoregionalprodukten (BRP). Indikatorns värde visar på en positiv trend av att mängden avfall minskar per producerat ekonomiskt värde över perioden från 2013 till 2023. 2013 samlades det in knappt 1 510 kg avfall för varje miljon kronor av Dalarnas BRP under samma år. 2023 hade motsvarande mängd avfall sjunkit till drygt 1 040 kg avfall. Det kan främst förklaras med att BRP har ökat under perioden.

1.7 Utsläpp av klimatpåverkande växthusgaser

År 2017 antog Sverige ett långsiktigt nationellt mål om att landet ska vara klimatneutralt år 2045. Detta innebär en minskning av växthusgasutsläpp med minst 85 procent inom landets gränser i jämförelse med utsläppen år 1990. Målet innebär i princip att alla sektorer och verksamheter behöver vara fossilfria år 2045. Sveriges nationella mål är i linje med det europeiska målet om ett klimatneutralt EU till år 2050 och det internationella Parisavtalet som innebär att jordens länder strävar efter att ökningen av den globala genomsnittstemperaturen inte blir mer än 1,5°C till år 2050 i förhållande till den förindustriella nivån, samt att den i vilket fall inte överstiger 2°C.

De klimatpåverkande växthusgaserna innefattar fler ämnen än koldioxid. Ett exempel är metangas som även är betydligt skadligare per enhet än koldioxid (1 ton metangas motsvarar utsläpp av ca 28 ton koldioxid). För att utsläppen som sker i Dalarna ska vara jämförbara med andra regioners utsläpp omsätts därför samtliga gasers utsläpp till så kallade koldioxidekvivalenter, det vill säga den mängd som varje ämne släpper ut omräknat i termer av koldioxid.

I Dalarna har utvecklingen gått i positiv riktning med minskande utsläpp av växthusgaser under de senaste decennierna. Det är industri- och transportsektorerna som står för den volymmässigt största minskningen samtidigt som dessa sektorer, i likhet med övriga Sverige, står för den största andelen utsläpp av växthusgaser totalt sett i länet. Diagrammet visar även att utsläppen minskade tydligt under pandemiåret 2020, rimligtvis för att produktionstakten saktade in, men ökade år 2021. Under år 2022 minskade utsläppen återigen och var på den lägsta nivån sedan åtminstone 2005. Ska utsläppsmålen uppnås krävs dock en betydligt snabbare minskningstakt.

Sett till utsläpp per person ligger Dalarna högre än riksgenomsnittet, trots en minskning från knappt 8,3 ton/invånare år 1990 till ungefär 5 ton/invånare år 2022. För att uppnå målet om klimatneutralitet 2045, skulle utsläppen behöva minska till ca 1,25 ton/invånare år 2045, vilket innebär en minskning om nästan 6 procent årligen mellan 2022 och 2045. Som jämförelse minskade utsläppen per person i Dalarna med knappt 3 procent per år mellan 2015 och 2022. Även om vi ser en utveckling i rätt riktning kommer det således att krävas en ännu snabbare minskningstakt för att uppnå våra ambitioner i Dalastrategin och bli klimatneutrala till år 2045 i enlighet med den nationella målsättningen.

1.8 Kollektivt resande

Den utsträckta och relativt glesbefolkade geografin i Dalarna är utmaningar i arbetet med att skapa en hållbar transportinfrastruktur. För att transportsektorn ska nå klimat- och energimålen krävs kraftfull teknisk utveckling i kombination med beteendeförändringar så som minskad konsumtion av varor vars transporter orsakar höga utsläpp, ökad samåkning och minskat resande totalt sett. Kollektivt resande spelar en central roll för utvecklandet av en klimatsmart och resurseffektiv, men också mer jämlik, mobilitet. Kollektivtrafik bidrar både till miljönytta och samhällsekonomisk effektivitet men är också förenat med höga kostnader. För att klara omställningen krävs mod att ställa olika kostnader mot varandra. För att det kollektiva resandet ska öka behöver den traditionella kollektivtrafiken sannolikt kompletteras med nya mobilitetslösningar och tjänster, särskilt för länets mest glesbefolkade områden.

Diagrammen redovisar indikatorer för kollektivt resande i Dalarna: Kollektivtrafiksresor per invånare samt marknadsandel för kollektivtrafik i länet. För antal resor per invånare syns att det kollektiva resandet har minskat avsevärt i Dalarna, från 48 resor per person och år 2010 till 30 resor år 2023. Nedgången kan delvis förklaras av pandemin - det sker en tydlig minskning mellan 2019 och 2020 - men även mellan 2012 och 2013 minskade antalet resor per invånare avsevärt i Dalarna. I en nationell jämförelse år 2023 framgår att det i glesbygdslänen i Sverige som mest görs runt 60 resor per person, medan det görs betydligt fler i storstadsregionerna, så som Skåne med i snitt 117 resor per person och år. I Stockholm där flest resor sker, görs 304 resor per person och år. I jämförelse med Sveriges övriga län görs näst minst antal resor med kollektivtrafik per invånare i Dalarna. Bara på Gotland görs färre resor (Kolada).

Marknadsandelen för kollektivtrafik beräknas som andelen resor med kollektivtrafik (linjelagd buss, spårvagn, tunnelbana, pendeltåg, tåg och båt) och taxi av det totala antalet resor, dvs kollektivtrafik, taxi, bil (förare och passagerare) samt moped/MC. Efter ett antal år av ökande marknadsandel för kollektivtrafiken bröts uppgången år 2020 av en förmodad pandemieffekt. Nedgången fortsatte år 2021 när marknadsandelen för kollektivtrafik bara var 6 procent. Därefter ökade marknadsandelen under ett par år, innan den minskade igen år 2024. Sett över hela tidsperioden 2010 till 2024 har marknadsandelen för kollektivtrafik minskat med 1 procentenhet, från 10 procent år 2010 till 9 procent år 2024.

1.9 Självförsörjningsgrad av elektricitet och livsmedel

Klimatförändringarna medför lokalt förändrade mönster för nederbörd, torka och vind men även insekts- och svampangrepp på grödor och skog, höga temperaturer, med mera. Här spelar god samhällsplanering på regional och kommunal nivå en viktig roll. Ett sätt att förbättra beredskapen i Dalarna är att ha en tillräckligt omfattande lokal och hållbar energi- och livsmedelsproduktion. En ökad självförsörjningsgrad är en trygghet på flera sätt och gynnar även miljöns motståndskraft genom en ökad biologisk mångfald.

Diagrammet nedan visar andelen livsmedel inom fem kategorier (fårkött, griskött, matpotatis, mjölkprodukter samt nötkött) som producerats i Dalarna i relation till den mängd livsmedel i varje kategori som konsumerats i länet. Med undantag för matpotatis år 2016, 2019 och 2022, som länet i princip är självförsörjande på, konsumerar befolkningen i Dalarna idag betydligt mer inom samtliga kategorier jämfört med den mängd som produceras i länet. Intressant att notera är dock att självförsörjningsgraden för matpotatis sjönk avsevärt 2023, jämfört med åren innan. Detta berodde på att skörden av matpotatis i länet var ovanligt liten 2023 (den lägsta sedan åtminstone 2010).

I diagrammet nedan visas en teoretisk beräkning av självförsörjning av elektricitet i Dalarna där den totala elproduktionen i länet visas som andel av den total elförbrukningen. Diagrammet visar en positiv trend för självförsörjningsgraden av elektricitet från 64 procent år 2016 till 118 procent år 2023. Att självförsörjningsgraden ökade tydligt år 2023, då mer el producerades i länet än den som konsumerades, beror i första hand på en låg konsumtion av el, något som potentiellt delvis kan förklaras av Rysslands invasion av Ukraina och dess effekt på elpriserna. Konsumtionen av el var ovanligt låg även 2022, men då var även produktionen av el i länet ovanligt liten (se avsnitt 1.3 ovan).

2 Ett konkurrenskraftigt Dalarna

I ett konkurrenskraftigt Dalarna är näringslivet livskraftigt och skapar tillväxt inom de planetära gränserna. En väl utvecklad och hållbar infrastruktur skapar värden för näringsliv, boende och besökare. Det är ett Dalarna där allas kunskaper och kompetenser tas till vara och där individer, näringsliv, offentlig sektor och civilsamhälle utvecklas tillsammans och i samspel med omvärlden. Det är också ett nyskapande Dalarna där utmaningsdriven innovation bidrar till ett gott samhälle och hållbar tillväxt.

Den ekonomiska dimensionen av hållbarhet i det regionala utvecklingsarbetet handlar om att använda och hushålla med resurser och förädla idéer på ett miljömässigt och socialt hållbart sätt och ta vara på möjligheterna att därigenom skapa konkurrenskraft och sysselsättning. Med ett cirkulärt system där resurser och värden kan återbrukas främjas en ekonomiskt hållbar utveckling.

2.1 Infrastrukturinvesteringar

Indikatorn är under konstruktion.

2.2 Laddinfrastruktur för fordon

EU har tagit fram ett regelverk för alternativa bränslen och ställer minimikrav på tillgänglig effekt i publika laddningsstationer för lätta fordon, dvs per registrerad personbil, i en kommun. Regelverket förkortas AFIR (Alternative Fuels Infrastructure Regulation) och följs upp på den nationella plattformen drivmedla.se. Kravet gör gällande att det måste finnas en effekt på 1,3 kW i offentligt tillgänglig laddningsinfrastruktur för varje elfordon och 0,8 kW för varje Laddhybrid. I Dalarna uppfyller alla kommuner utom två kravet enligt AFIR, de som inte uppfyller kravet ännu är Gagnef och Säter.

I diagrammet ses att Malung-Sälen, Mora, Vansbro och Älvdalen är de kommuner med högst tillgänglig effekt. Det kan bland annat förklaras med att dessa kommuner tar emot många turister och därigenom har en hög trafikmängd. Behovet av publika laddningsstationer bör därför också kopplas till trafikmängden på en plats. Dalarna är ett län som tar emot många besökare generellt, och därför är en indikator som sätter tillgänglig effekt i relation till trafikmängden, under konstruktion för att ännu bättre spegla det faktiska behovet av laddinfrastruktur.

2.3 Investeringar i forskning och utveckling

För att lösa dagens och morgondagens samhällsutmaningar och för att skapa utveckling och konkurrenskraft krävs ökad innovationskapacitet. Individers, företags, organisationers och offentlig sektors innovationsförmåga påverkar samhällets utveckling och förutsättningar att ställa om. Denna indikator har för avsikt att mäta investeringar i forskning och utveckling i länet. Det bör dock påpekas att resurser som använts till innovation och forskning är synnerligen svåra att mäta, så denna indikators värden bör främst tolkas utifrån de förändringar som skett, och inte som ett exakt värde.

Under tidsperioden från 2011 till 2019 ses en viss ökning i investeringar mätt i kronor per invånare i länet, från drygt 4 921 kronor till drygt 5 216 kronor per invånare. Efter 2019 skedde dock en stor förändring, och investeringarna minskade avsevärt mellan 2019 och 2021. År 2023 ökade investeringarna något till 3 537 kronor per invånare och år, men är fortfarande mycket lägre än de höga nivåerna under 2010-talet.

Den stor andelen forskning och utveckling sker i företagen, medan den offentliga sektorn och universitets- och högskolesektorn står för en mindre andel. Minskningen i investeringar sedan 2019 förklaras av att företagens och offentlig sektors investeringar minskat, inom högskolesektorn ökade istället investeringarna under samma period. Troliga orsaker till detta är coronapandemin, som fick betydande effekter för många delar av samhället, men sannolikt även att räntenivån i samhället har ökat avsevärt sedan 2019, vilket kan ha påverkat företagens investeringsvilja.

I ett nationellt perspektiv ser vi att Dalarna hamnar på den nedre halvan. Västra Götalands län, som hade den högsta noteringen för investeringar i forskning och utveckling år 2023, hade ungefär 11 gånger högre värde per invånare jämfört med Dalarna.

2.4 Branschbredd

Ett sätt att mäta arbetsmarknadens beroende av enskilda företag och näringar i Dalarna är genom den så kallade branschbredden, ett mått som jämför antalet branscher som finns representerade i exempelvis en kommun med det totala antalet branscher i Sverige. I Dalarna som helhet fanns företag inom ca 80 procent av alla Sveriges branscher år 2023. Bland Dalarnas kommuner hade de med högst befolkning, Falun och Borlänge, också störst branschbredd, med ca 58 respektive ungefär 53 procent av branscherna representerade år 2023. Lägst branschbredd hade Älvdalen med ca 25 procent av branscherna representerade år 2023.

2.5 Arbetsmarknadens branschstruktur

Traditionellt anses Dalarna vara ett så kallat tillverkande län, med många företag inom tillverkning och utvinning. Denna bild bekräftas delvis av figuren nedan, som visar hur stor andel av de förvärvsarbetande som arbetar i olika branscher i Dalarna och Sverige. I Dalarna arbetar ca 15 procent av de sysselsatta inom tillverkning och utvinning, att jämföra med ungefär 11 procent i Sverige som helhet. Mer än var femte förvärvsarbetande i Dalarna arbetar dock inom vård och omsorg, vilket gör branschen till Dalarnas viktigaste vad gäller sysselsättning. Som jämförelse arbetar bara ungefär 17 procent av de förvärvsarbetande i Sverige inom vård och omsorg.

2.6 Nyföretagande

För ekonomins och samhällets förnyelse är entreprenörskap en avgörande faktor. Dalarna behöver fler, och olika typer av entreprenörer och en av prioriteringarna i Dalastrategin är att främja entreprenörskap och företagande. Ett sätt att fånga entreprenörskapsandan är genom att följa antalet nystartade företag i länet. Över tid har antalet nystartade företag per år i Dalarna ökat, och där toppnoteringen nåddes 2021 med 1 748 stycken. Därefter har dock antalet nystartade företag minskat (år 2024 startades 1 619 företag). År 2007 gjordes en större förändring i statistiken över nystartade företag vilket kan förklara den skarpa förändringen från 2006 till 2007.

Antalet nystartade företag per kommun i Dalarna visar att Malung-Sälen kommun har flest, med ungefär 12 nystartade företag per 1000 invånare 2023, medan Ludvika har minst med ca 7. Ungefär hälften av Dalarnas kommuner hade fler nystartade företag (per 1000 invånare) än Sverige 2023.

2.7 Näringslivets internationalisering

Internationellt kunskapsutbyte och handel är viktiga faktorer för att möta samhällsutmaningar och för att ta vara på möjligheter till import, investeringar och export av varor och tjänster. I vårt län finns världsledande företag som deltar i globala värdekedjor, och många mindre företag som främst levererar till dessa regionala storkunder. De mindre företagen spelar på den globala marknaden.

En indikator som används för att följa utvecklingen inom detta område är internationalisering. Internationalisering är ett komplext koncept och kan bestå av flera olika delar. I denna uppföljning används Tillväxtverkets regionala internationaliseringsindex för att illustrera internationalisering. Det består av ett antal variabler som innefattar handel (export), arbetsmarknad (internationella företags betydelse för regionen) och turism (utländska gästnätter). Indexet gör det möjligt att följa hur internationaliseringen utvecklas över tid i olika regioner (län).

För 2020 ligger Dalarna i mittenskiktet bland de svenska regionerna. Den region som presterar bäst är Västra Götalandsregionen med ett index-värde på 78,6 medan värdet för Dalarna är 49,1. Dalarna presterar bättre än de andra regionerna i Norra Mellansverige (Gävleborg 25,8 och Värmland 47,2).

Resultatet för Dalarna är nästintill oförändrat sedan 2016 (en försämring med under 1 indexenhet). År 2020 var länet dock på en tredje plats i en nationell jämförelse av utländska gästnätter per invånare, näst efter Norrbotten och Jämtland.

2.8 Kvinnor och män på chefspositioner

Kvinnors och mäns jämställda medverkan och inflytande i näringslivet, på arbetsmarknaden och i innovationsarbete är och blir en alltmer kritisk tillväxtfaktor. Konkurrenskraften stärks när kompetenser från olika grupper oavsett ålder, kön eller bakgrund tas till vara. En viktig indikator inom detta område är representationen på arbetsplatserna, och speciellt på chefspositioner. I Dalarna år 2023 var det vanligare att män hade en chefsposition än kvinnor med hänsyn tagen till deras respektive representation bland de förvärvsarbetande. Oavsett kön är det också vanligare att inrikes födda har chefspositioner i jämförelse med utrikes födda.

2.9 Transporter via olika trafikslag

Indikatorn är under konstruktion.

2.10 Tillgänglighet till arbetsplatser resp. skolor

Indikatorn är under konstruktion.

2.11 Unga som fullföljer gymnasiet

Kunskap ger människor möjlighet att växa och påverka sin livssituation. Tillgång till utbildning, kunskap och bildning är avgörande för såväl utvecklingen av samhället, som god välfärd och tillväxt i näringslivet. När arbetsgivare inte hittar rätt kompetens hämmas den ekonomiska utvecklingen. Samtidigt försvagas den sociala hållbarheten när människor ställs utanför arbetsmarknaden. Befolkningens relativt sett låga utbildningsnivåer är en utmaning i stora delar av Dalarna. Ambitionen i Dalastrategin är att fler ska klara en gymnasieexamen för att därmed få bättre förutsättningar att etablera sig på arbetsmarknaden.

Denna indikator mäter andelen elever i Dalarna som har fullföljt en gymnasieutbildning inom fyra år efter att de påbörjat gymnasiet. Sett över hela tidsperioden 2011/12 till 2019/20 finns det en positiv trend, även om andelen fluktuerar mellan åren. Av eleverna som började läsa på gymnasiet i Dalarna läsåret 2011/12 var det 72,6 procent som inom fyra år fullföljde sin utbildning med examen. Den lägsta andelen avklarade examen om 70 procent uppmättes för dem som påbörjade gymnasiet läsåret 2017/18 (möjligen en pandemieffekt), samtidigt som den högsta andelen avklarade examen finns bland de elever som påbörjade gymnasiet läsåret 2019/20, 74,7 procent av dem har tagit ut examen inom fyra år.

2.12 Eftergymnasialt och högskoleutbildade

Med ett alltmer kunskapsintensivt samhälle och en arbetsmarknad som ställer högre krav på kompetens ökar också behovet av eftergymnasialt utbildade. I Dalastrategin poängteras betydelsen av en stark regional högskola med närvaro i hela länet. Även andra utbildningsformer såsom folkhögskolor, yrkesvux och yrkeshögskolor bidrar till att stärka kompetensförsörjningen i länet i form av såväl bredd som spets. Denna indikator mäter andelen invånare med eftergymnasial utbildning i åldersspannet 25 till 64 år. Med eftergymnasial utbildning avses både eftergymnasial utbildning kortare än tre år, längre än tre år och forskarutbildning. Skillnaden mellan kvinnors och mäns utbildningsnivå är tydlig, år 2023 hade 45 procent av kvinnorna i Dalarna någon form av eftergymnasial utbildning, medan motsvarande siffra för männen i Dalarna var avsevärt lägre, 28 procent. Det är även tydligt att skillnaden har ökat över tidsperioden.

När det gäller andelen som har en högskoleutbildning om minst 3 år, ökar även den tydligt i länet. Dessutom är skillnaderna mellan könen stor, då dubbelt så stor andel kvinnor som män har en högskoleutbildning om minst 3 år idag.

2.13 Sysselsatta på arbetsmarknaden

I Dalastrategin sätts ambitiösa mål, både om en ökad sysselsättningsgrad i länet i allmänhet och att skillnader som finns mellan olika gruppers sysselsättningsgrad ska minska. Detta mäts genom en indikator för andelen förvärvsarbetande (personer med inkomst från anställning eller näringsverksamhet) i arbetsför ålder i länet. År 1993 beräknades sysselsättningsgraden till 70,3 procent av arbetsför befolkning. Bland kvinnorna var 70,8 procent förvärvsarbetande, och av männen räknades 69,9 procent som förvärvsarbetande. Att fler kvinnor än män var sysselsatta har sannolikt att göra med det tidiga 1990-talets finanskris, när arbetslösheten var hög i Sverige.

Under fortsättningen av 1990-talet ökade sysselsättningsgraden tydligt för männen, medan den var mer eller mindre oförändrad för kvinnorna. Vid millennieskiftet beräknades sysselsättningsgraden till 74,7 av arbetsför befolkning. Bland kvinnorna var 71,8 procent förvärvsarbetande, och av männen räknades 77,6 procent som förvärvsarbetande, en skillnad på ungefär 6 procentenheter mellan könen. Utvecklingen inom båda grupperna har sedan dess varit positiv. År 2024 hade andelen förvärvsarbetande ökat till 82,5 procent, varav den ökat till 81,9 procent bland kvinnorna och till 83 procent bland männen. Gapet mellan grupperna har således krympt till drygt 1 procentenhet.

2.14 Långtidsarbetslösa

En annan indikator för att följa sysselsättningsutvecklingen i länet är andelen långtidsarbetslösa. Som långtidsarbetslös räknas den som har varit öppet arbetslös eller i program med aktivitetsstöd i minst sex månader. År 2011 noterades 3 procent av länets kvinnor i åldern 25-64 år som långtidsarbetslösa, medan motsvarande siffra för männen var 2,9 procent. Under 2010-talet gick långtidsarbetslösheten såväl upp som ned, innan den nådde sin topp i samband med pandemin 2020-2021. På senare år har långtidsarbetslösheten minskat tydligt och var år 2024 i Dalarna något högre för män, men något lägre för kvinnor jämfört med 2011. Långtidsarbetslösheten i Sverige är högre än i Dalarna för båda könen. En generell orsak till långtidsarbetslöshet är strukturarbetslöshet som innebär att de arbetssökande saknar rätt kompetens för de arbeten som finns tillgängliga.

2.15 Invandrades etablering på arbetsmarknaden

Invandring är en del av lösningen för att möta en ökad efterfrågan på arbetskraft och rätt kompetens i Dalarna och Sverige. Dalarna har haft en relativt stor inflyttning av utomeuropeiskt födda under senare år. Många invandrade är i arbetsför ålder och blir därför ett viktigt tillskott till arbetskraften. Denna indikator är ett mått på i vilken takt och utsträckning som invandrade etablerar sig på arbetsmarknaden i Dalarna. Med etablering menas att personen är förvärvsarbetande helt utan stöd från a-kassa eller arbetsmarknadsåtgärd, eller dylikt.

Diagrammet visar tydligt hur andelen etablerade på arbetsmarknaden i arbetsför ålder ökar efter vistelsetid i landet. För det senaste året i perioden, 2023, hade drygt 46 procent av invandrade med vistelsetid under ett år etablerat sig på arbetsmarknaden. Andelen etablerade på arbetsmarknaden ökar sedan gradvis efter vistelsetid och för samma år var det ca 74 procent i gruppen som vistats i Sverige i tio år eller mer som var etablerade på arbetsmarknaden.


Ytterligare en positiv trend är att det över tid verkar gå snabbare för nyligen invandrade att etablera sig på arbetsmarknaden. Från 2012 till 2023 har andelen etablerade på arbetsmarknaden i gruppen med vistelsetid under ett år, ökat från ca 22 procent till drygt 46 procent, vilket är mer än en fördubbling. Det finns dessvärre tydliga skillnader mellan mäns och kvinnors etableringsmöjligheter de första åren. En betydligt högre andel män har lyckats etablera sig på arbetsmarknaden inom nio år i jämförelse med andelen kvinnor. Efter minst 10 år i landet är dock kvinnorna ikapp och förbi männen, då 73,9 procent av kvinnorna och 73,4 procent av männen är etablerade på arbetsmarknaden.

En jämförelse mellan länen när det gäller möjligheten att ha etablerat sig på arbetsmarknaden efter minst 10 åri Sverige visar att Dalarna återfinns i mittensegmentet. Norrbotten har den högsta andelen etablerade med knappt 80 procent, och i Skåne är andelen etablerade efter minst 10 år i landet lägst, med drygt 72 procent.

2.16 Matchning mellan utbildning och yrke

En förbättrad matchning mellan arbetsmarknadens behov och arbetskraftens kompetens bidrar till ett bättre nyttjande av samhällets resurser. Det handlar både om att de utbildningar som ges är efterfrågade på arbetsmarknaden och att arbetsgivare har kunskap att välja rätt kompetens. För att lyckas med detta krävs också en god samverkan mellan utbildningsanordnare, näringsliv, civilsamhälle och myndigheter samt en god dialog över kommun- och länsgränser.

I diagrammet visas matchningsgraden i form av andelen anställda som arbetar i yrken som stämmer väl överens med deras utbildning. För att detta ska gälla ska det dels finnas en stark överensstämmelse mellan utbildningens och yrkets ämnesinriktning (t.ex. teknikutbildning – teknikyrke) och dels ska utbildningsnivån vara rätt i förhållande till vad yrket kräver. Yrken som kräver legitimation har generellt den högsta matchningsgraden.

Matchningsgraden i Dalarna är något högre för kvinnor än för män, ett mönster som är återkommande över hela Sverige. För kvinnor låg matchningsgraden år 2022 på 71,7 procent. För män var motsvarande mått 68,4 procent. Den sammantagna matchningsgraden har ökat marginellt under perioden 2019-2022 och låg det sista året för mätningen på 70,1 procent. Nivån på matchningsgraden är snarlik över hela Sverige.

2.17 Ginikoefficient

I Dalastrategin lyfts ekonomiska klyftor som en framtidsutmaning för länet. För att redovisa ojämlikheten i inkomstfördelningen används gini-koefficienten. Ett högt värde på koefficienten visar på större inkomstskillnader och därmed större ojämlikhet. Här redovisas ginikoefficienten beräknad genom disponibel inkomst per “konsumtionsenhet” inklusive kapitalvinster. Med konsumtionsenhet menas att det i beräkningen av en individs tillgängliga ekonomiska resurser tas hänsyn till hur hushållet som individen bor i är sammansatt. Det betyder att beräkningen beaktar om personen är ensamboende eller sammanboende och om den har ansvar för minderåriga barn eller inte etc, faktorer som kan minska eller öka individens disponibla inkomst.

I Dalarna har ginikoefficienten ökat något från 2011 till 2023, vilket således visar på en ökad ekonomisk ojämlikhet i länet, med en toppnotering 2019. Värt att notera är dock att trenden verkar bruten då ginikoeffiecienten minskade 2023, jämfört med året innan. Ginikoefficienten för länet ligger även under koefficienten för riket för samtliga år förutom 2019, det vill säga i Dalarna är inkomsterna mindre ojämlika än i Sverige som helhet. År 2019 avviker så skarpt från den generella trenden att det årets notering bör betraktas med försiktighet.

3 Ett sammanhållet Dalarna

I ett sammanhållet Dalarna finns goda livsmiljöer som skapar en känsla av närhet. Det är ett Dalarna fyllt av engagemang, där människor upplever delaktighet och tillsammans bidrar till en hållbar utveckling. Det är ett inkluderande, jämställt, och jämlikt Dalarna där människor mår bra och där alla ges möjlighet att utvecklas.

Den sociala dimensionen av hållbarhet i det regionala utvecklingsarbetet handlar om att alla människor, utifrån sina behov och förutsättningar, ges likvärdiga möjligheter att delta i samhällsutvecklingen. Ju fler som känner sig delaktiga, desto mer utveckling kan åstadkommas.

3.1 Tillgång till service och tjänster

Olika platser i Dalarna har olika utmaningar och möjligheter att möta de förändrade behoven, bland annat beroende på om det är platser med växande eller krympande befolkningsunderlag. En princip för genomförandet av Dalastrategin är att allt utvecklingsarbete ska vara platsbaserat med målsättningen att sammanhållningen ska stärkas och olika platsers förutsättningar och resurser ska tas till vara på ett bra sätt. För utvecklingskraft i hela länet är det viktigt att säkra tillgången till service, vård, fritidsaktiviteter och kultur i alla delar av länet. Människor behöver ha en god tillgänglighet till såväl statlig som regional och kommunal service. Tillgången till service påverkar människors levnadsvillkor och är viktig för platsens attraktivitet och för möjligheten att skapa arbetstillfällen på platsen.

Den här indikatorn presenterar två olika mått på tillgång till service; tillgång till grundskola samt tillgång till dagligvarubutik. Resultatet visar att tillgång till grundskola har minskat något under perioden från 2017 till 2023. I början på perioden hade drygt 72,9 procent av alla invånare mellan 0-16 år en grundskola inom 2 km från bostaden. 2023 hade motsvarande siffra minskat till 72,3 procent. Samma trend ses även för tillgång till dagligvarubutiker. Under samma period har andelen med en dagligvarubutik inom 2 km från bostaden minskat från 64,4 procent till 63,7 procent.

3.2 Tillgång till vård

Den här indikatorn visar hur stor andel av Dalarnas befolkning som i en enkätundersökning svarat på frågor om de anser sig ha tillgång den hälso- och sjukvård som de behöver. För Dalarna är det inga större skillnader mellan kvinnor och män och andelen positiva svar årligen ligger på mellan 85 och 90 procent. År 2024 ökade andelen positiva svar för såväl kvinnor som män, jämfört med året innan. Tillgång till vård påverkas dock av vilket vårdbehov man anser sig ha. I den nationella rapporten Hälso- och sjukvårdsbarometern 2022 beskrivs att “de som upplever att deras allmänna hälsotillstånd är bra eller mycket bra anser sig ha tillgång till den vård de behöver i större utsträckning än de som upplever att deras hälsotillstånd är dåligt eller mycket dåligt” (SKR).

3.3 Hushåll med tillgång till bredband

Tillgång till en snabb och robust digital infrastruktur är för de flesta en grundförutsättning för att bo och verka i hela Dalarna. Fysiska och digitala mötesplatser gör att vi når både varandra och omvärlden. En av utmaningarna för Dalarna är en ojämnt fördelad digital infrastruktur. Att stärka och tillgängliggöra den digitala infrastrukturen för hela Dalarnas befolkning, oavsett plats, är avgörande för en lyckad digitalisering av samhället.

I Dalarna har andelen av befolkningen med tillgång till, eller möjlighet att ansluta till, bredband om minst 1 Gbit/s ökat från ca 75 procent 2017 till ca 98 procent 2023. Det kan jämföras med riksgenomsnittet som år 2023 var 99 procent.

3.4 Boendetyper

Diversifierade boendeformer bidrar till flexibilitet på bostadsmarknaden och möjligheten till en god livskvalitet under alla skeden i livet. I Dalarna är småhus den dominerande boendeformen med ungefär 77 000 hushåll 2023, en ökning med drygt 2 700 småhus sedan år 2012. Vidare fanns det år 2023 ca 33 600 hyresrätter i flerbostadshus, ca 15 800 bostadsrätter i flerbostadshus, samt drygt 1 900 bostadsrätter i formen småhus.

3.5 Valdeltagande

En levande demokrati grundar sig i människors tillit till att de demokratiskt valda representativa institutionerna fungerar, såsom kommuner, region och myndigheter. Valdeltagande är därmed en viktig indikator på invånarnas vilja och tro på de demokratiska institutionerna i länet.

I Dalarna har valdeltagandet varierat över tid. I riksdagsvalet valde år 1973 drygt 90 procent att rösta, en andel som hade minskat avsevärt till valet 2002, då bara ungefär 78 procent valde att rösta i riksdagsvalet. Därefter ökade valdeltagandet stadigt i de nationella valen fram till 2018, då 88 procent av invånarna i Dalarna röstade i riksdagsvalet. I valet 2022 minskade valdeltagandet dock tydligt. Generellt är valdeltagandet ungefär lika högt i såväl riksdagsval, som val till region- och kommunfullmäktige, även om det på senare år har varit något högre i riksdagsvalet.

Valdeltagandet i valet till EU-parlamentet har ökat sedan valet 2004, då blott 35 procent av de röstberättigade invånarna i Dalarna röstade. Fram till och med valet 2019 ökade valdeltagandet vid varje val (53 procent år 2019), men i det senaste valet (2024) minskade valdeltagandet till ungefär 50 procent. Värt att notera är också att valdeltagandet i EU-valet är avsevärt mycket lägre än i de nationella valen.

3.6 Deltagande i det civila samhället

Frågan om deltagande i det civila samhället har tagits bort från den nationella folkhälsoenkäten. Data i detta avsnitt kommer därför inte att uppdateras.

Att stärka sammanhållningen och med det den sociala hållbarheten, är viktigt för Dalarnas utveckling. Ett socialt hållbart samhälle tål påfrestningar, är anpassningsbart och resilient. Det är människorna i Dalarna som är regionens främsta resurs – som individer och del av familjer, andra gemenskaper, organisationer och företag. Människors känsla av sammanhang och delaktighet är centrala delar i ett begrepp som vanligtvis benämns socialt kapital, och som är en byggsten i att skapa tillit.

Denna indikator visar andelen (%) invånare 16-84 år som angett att de deltagit i högst en social aktivitet de senaste 12 månaderna, beräknat genom ett medelvärde över en fyraårsperiod. Med social aktivitet menas en mängd olika former av sätt att interagera med människor som inte tillhör den närmsta familjen. Exempel är studiecirkeldeltagande, besökt scenkonstföreställning, besökt fackligt eller religiöst möte, deltagit på privat fest eller tagit aktiv del av sociala medier. Att under 12 månader inte ha deltagit i mer än en social sammankomst tolkas som att personen har ett lågt socialt deltagande.

Perioden från 2007 till 2022 i Dalarna uppvisar ett antal olika trender och mönster. I början på perioden fram till 2016 ökade andelen invånare mellan 16-84 år som uppgav att de deltagit i högst en aktivitet totalt sett, ökningen utgörs i praktiken enbart av att en större andel män uppger sig vara mindre socialt aktiva. Under perioden 2015 till 2020 minskar andelen socialt inaktiva män betydligt, från som högst ca 29 procent till som lägst 21 procent, under perioden 2015-2018. Även andelen kvinnor minskar, från som mest ca 24,5 procent till 19 procent under perioden 2015-2018. I samband med, och efter, pandemin verkar dock invånarna ha blivit allt mer isolerade. Det är en markant ökning upp till ca 35 procent när åren 2021 och 2022 läggs till intervallen. Från att ungefär var femte invånare i Dalarna angett att de deltagit i max en aktivitet de senaste 12 månaderna till att var tredje invånare i Dalarna anger detsamma.

3.7 Ungas upplevelse av delaktighet

Att skapa en hållbar utveckling kräver förståelse för och kunskap om framtida generationers utmaningar och behov. FN:s konvention om barns rättigheter, eller barnkonventionen som den ofta kallas, är svensk lag och syftar till att ge barn oavsett bakgrund rätt att behandlas med respekt och att få komma till tals. Barn och unga i Dalarna måste ges möjlighet att ta en aktiv del i samhällsutvecklingen för att målen i Dalastrategin ska kunna uppnås.

För att kunna följa utvecklingen på det här området har en indikator för ungas delaktighet inkluderats i Dalastrategin. Data för indikatorn hämtas från ungdomsenkäten LUPP som genomförs vart tredje år. Här redovisas andelen unga som har angett att de upplever att de har “ganska eller mycket stora möjligheter” att föra fram sina åsikter till dem som bestämmer i kommunen.

Utvecklingen för denna indikator är sammantaget negativ. På gymnasienivå är andelen som har svarat att de anser sig ha möjligheter till delaktighet lägre år 2024 jämfört med år 2015, 16,8 respektive 19,7 procent. En ännu tydligare negativ trend ses bland högstadieungdomar där andelen som anger att de har möjlighet till delaktighet har sjunkit från 23,4 till 15,5 procent.

3.8 Tillit till andra människor

Det är människorna i Dalarna som skapar regionen – alla enskilda individer boende i länet, som också är del av familjer och av andra gemenskaper, organisationer och företag. Människors känsla av sammanhang och delaktighet är centralt för att skapa ett väl fungerande samhälle. För att skapa sammanhang och delaktighet behövs tillit mellan dem som ingår i gemenskapen, och det behövs sätt att hantera osäkerhet som kan uppstå när nya medlemmar inkluderas i en gemenskap. Socialt kapital beskriver det kitt som uppstår när en grupp människor enas kring gemensamma värden, normer och värderingar, det får människor att ha tillit till sina medmänniskor och till det gemensamma. Att den representativa demokratins institutioner, såsom kommuner, region och myndigheter, är väl fungerande och att invånarna har förtroende för dem är centralt för en levande demokrati. En stark tillit till andra underlättar samarbetet mellan människor och viljan och förmågan att bidra med nya idéer till samhällsutvecklingen. Ett samhälle med ett starkt socialt kapital är bättre rustat för att möta förändringar och eventuella kriser.

Indikatorn för tillit mäter andel (%) invånare 16-84 år som i en enkätundersökning har uppgett att de anser sig sakna tillit till andra. Värdet är beräknat som medelvärdet över en fyraårsperiod. Mellan tidsperioden 2004-2007 och 2021-2024 visar det sig att andelen som anser sig sakna tillit har ökat något, från 28 procent till 29 procent. Under intervallet har däremot andelen under perioden 2007 till 2015 varit lägre mellan 23 och 25 procent. Andelen kvinnor som saknar tillit till andra har varit högre än andelen män som saknar tillit till andra fram till ungefär år 2015. Sedan år 2015 är mönstret inte längre entydigt, och det senaste året 2024 uppgav en större andel män, än kvinnor, att de saknade tillit till andra.

Andelen som säger sig sakna tillit utgör ungefär 29 procent av invånarna, samtidigt som det framkommer i folkhälsoenkäten att ca 20 procent av invånarna aldrig eller väldigt sällan deltog i sociala sammankomster före pandemin, och att andelen har ökat till ca 35 procent av invånarna efter pandemin år 2022. Att delta i olika typer av sociala sammankomster är en byggsten för att skapa sammanhang och i förlängningen tillit.

3.9 Digitalt deltagande

Denna indikator är under konstruktion.

3.10 Trångboddhet

Goda livsmiljöer som upplevs trygga och inkluderande är en förutsättning för att människor ska må bra. Olika platser i Dalarna har olika utmaningar och möjligheter att möta dessa behov, bland annat beroende på om det är platser med växande eller krympande befolkningsunderlag. Indikatorn trångboddhet relaterar bland annat till prioriteringen i Dalastrategin om diversifierade boendeformer som i sin tur ska motverka segregation och polarisering.

Antalet trångbodda i Dalarna har ökat tydligt mellan 2012 och 2023. I början på perioden räknades cirka 8 800 individer i Dalarna som trångbodda enligt norm 2. År 2023 har denna siffra ökat till 13 500 personer. Värt att notera är dock att antalet trångbodda ökade som mest mellan 2012 och 2018. Därefter har andelen trångbodda varit relativt stabilt, och till och med minskat något år 2023. Norm 2 innebär att de boende räknas som trångbodda om det bor fler personer än två per rum i alla rum som inte räknas som kök eller vardagsrum.

3.11 Barn och unga som lever i hushåll med låg ekonomisk standard

Ekonomiska klyftor mellan olika grupper i samhället är en utmaning för både Sverige och Dalarna. Om de socioekonomiska klyftorna blir alltför stora riskerar de att motverka sammanhållning, tillit och trygghet. Det riskerar i sin tur att försvaga demokratin, exempelvis genom systematiska skillnader i valdeltagande, faktiskt eller upplevt inflytande samt delaktighet och engagemang.

Med låg ekonomisk standard menas de hushåll som har en årsinkomst under 60 procent av medianvärdet för hushållens årliga inkomster i Sverige. Andel barn som lever i hushåll med låg ekonomisk standard blir därför ett mått på barns ekonomiska utsatthet i samhället.

I diagrammet nedan kan vi notera att andelen unga (0-19 år) som lever i hushåll med låg ekonomisk standard i Dalarnas län har ökat över mätperioden, vilket är negativt, från 18 procent år 2011 till drygt 20 procent 2023. Viktigt att notera är dock att andelen har minskat tydligt mellan 2019 och 2023, från 23 procent till 20 procent.

I ett nationellt perspektiv ser vi att endast fem andra län har en högre andel unga som lever i hushåll med låg ekonomisk standard än vad Dalarna har.

3.12 Självskattad hälsa

En god hälsa är en viktig förutsättning för att utvecklas och vara en aktiv samhällsmedborgare. I Dalastrategin lyfts att jämlika livsvillkor och god hälsa ger alla människor i Dalarna möjlighet att utvecklas.

Folkhälsan mäts genom enkätundersökningar där ett urval av befolkningen (16-84 år) får besvara frågor bland annat om hur de upplever sin hälsostatus. Det är Folkhälsomyndigheten som har i uppdrag att undersöka folkhälsan och dess förutsättningar. Då materialet baseras på enkätsvar ska mindre förändringar och skillnader mellan grupper bedömas med försiktighet.

Av svaren framgår att hälsan varierar både i riket och mellan platser i Dalarnas län. Personer med lägre utbildningsnivå uppger generellt sett en sämre hälsa och sämre förutsättningar för en god hälsa än de med högre utbildningsnivå.

År 2024 var det ungefär 65 procent av respondenterna i Dalarnas län som uppgav ett bra eller mycket bra allmänt hälsotillstånd, vilket var en tydlig försämring jämfört med åren innan. Under tidsperioden 2014-2021 var det allmänna hälsotillståndet i länet stabilt runt 68-69 procent utan några större förändringar. Under samtliga fyra uppmätta år har en något större andel av männen svarat att de upplever ett allmänt gott hälsotillstånd i jämförelse med andelen kvinnor, en skillnad som ökade 2024.

I ett nationellt perspektiv ligger alla kommuner i Dalarnas län i nivå med, eller under riksgenomsnittet. I 2024 års undersökning uppgav ca 68 procent av befolkningen i riket att de har ett bra eller mycket bra allmänt hälsotillstånd, samma andel som Leksands invånare rapporterade, medan genomsnittet för Dalarnas befolkning var 65 procent, det vill säga 4 procentenheter under riksgenomsnittet. Lägst nivå på andelen med självrapporterad god hälsa finns i Säter där ungefär 60 procent av invånarna ansåg sig ha en allmänt god hälsa.