Befolkningsutvecklingen i Dalarna
Rapporten är skapad av Samhällsanalys, Region Dalarna
Senast
uppdaterad: 2025-03-25
Hur folkmängden förändras över tid är en central fråga för såväl samhällsplanering som politik. Befolkningsutvecklingen påverkar allt från bostadsmarknaden och arbetsmarknaden till skatteintäkter och välfärdssystem. Såväl Västvärlden i stort som delar av Asien står inför en rad demografiska utmaningar, såsom en åldrande befolkning och minskande barnafödande. I Sverige var exempelvis barnafödandet per kvinna under 2024 det lägsta som uppmätts.
Under det senaste året har befolkningsutvecklingen förändrats markant och många kommuner som har växt på sistone har nu istället en krympande befolkning. Med utgångspunkt i den typen av trender, analyseras i denna rapport befolkningsutvecklingen i Dalarnas län med fokus på hur folkmängden har förändrats över tid. Genom att undersöka faktorer som födelsetal, dödstal, in- och utvandring, samt flyttmönster, presenteras en bild av de demografiska trenderna i länet. Rapporten ger också en översikt av utvecklingen i länets kommuner.
För mer information om den statistik som rapporten bygger på, klicka nedan:
I folkmängden räknas endast personer som är folkbokförda i landet. För att den som flyttar till Sverige ska bli folkbokförd ska personen ha för avsikt och rätt att stanna i Sverige i minst ett år. För personer som inte är medborgare i ett EU-land innebär det att det krävs ett uppehållstillstånd som gäller minst 12 månader för att bli folkbokförd.
Till följd av Rysslands invasion av Ukraina den 24 februari 2022 har Europeiska unionen (EU) beslutat att aktivera massflyktsdirektivet, vilket innebär att personer från Ukraina utan individuell prövning ska erbjudas tidsbegränsat uppehålls- och arbetstillstånd inom EU. Personer som får uppehållstillstånd enligt massflyktsdirektivet ska i regel inte bli folkbokförda och ingår därmed inte i den officiella befolkningsstatistiken. Läs mer här. Sedan juni 2024 har dock personer födda i Ukraina haft möjlighet att ansöka om att bli folkbokförda i Sverige (SCB).
Under 2023 inledde Skatteverket ett arbete med att granska registret över folkbokförda. Det förde med sig att SCB avregistrerade flera tusen folkbokförda personer som visade sig inte längre bo i Sverige. I folkbokföringen har dessa registrerats som utvandrade till okänt utvandringsland. Läs mer här.
För en större genomgång av hur folk- och bostadsräkningar går till i Sverige, se SCBs genomgång här.
All data som används i rapporten är offentlig och finns under kategorin befolkning i SCB:s Statistikdatabas. Där finns även data för exempelvis befolkningsutvecklingen under 2025 på månadsbasis som publiceras löpande, något som inte behandlas i denna rapport.
För att beskriva befolkningsutvecklingen över längre tidshorisonter används ofta den så kallade demografiska transitionsmodellen. Denna modell beskriver hur befolkningstillväxt och demografiska mönster förändras över tid när ett land utvecklas från ett förindustriellt till ett postindustriellt samhälle. Modellen är vanligtvis indelad i fyra eller fem faser, vilka beskrivs i informationsrutan nedan:
För en djupare genomgång, se exempelvis Our World in Data.
I Sverige har folkmängden mätts sedan mitten av 1700-talet. Då befann sig Sverige, som hade ungefär 2 miljoner invånare, i ett förindustriellt stadium och präglades i första hand av en agrar ekonomi där befolkningen var beroende av jordbruket för sin försörjning. Under 1800-talet skedde en snabb urbanisering när befolkningen flyttade från landsbygden till städerna. Detta möjliggjordes av den industriella revolutionen som ledde till en ökad efterfrågan på arbetskraft i städerna. I mitten av 1800-talet hade Sveriges befolkning nästintill fördubblats till 3,9 miljoner invånare. Denna utveckling är typisk för det stadium som brukar benämnas tidig industrialisering. Under 1900-talet fortsatte befolkningen att växa och 2017 passerade Sverige 10 miljoner invånare (idag är folkmängden ungefär 10,5 miljoner). Sverige kan sägas befinna sig i ett postindustriellt stadium, där befolkningstillväxten är relativt låg och andelen äldre i befolkningen ökar.
På länsnivå finns data över befolkningen från slutet av 1960-talet. I kartan nedan illustreras utvecklingen av befolkningen i Sveriges län mellan 1968 och 2024 och ett tydligt mönster framgår. Sveriges befolkning har i första hand ökat i de sydliga länen och då framförallt storstadsregioner. I Uppsala län har folkmängden haft den snabbaste utvecklingen med en ökning på ungefär 95 procent sedan 1968. Detta hänger sannolikt samman med den relativa närheten till Stockholm kombinerat med ett av Sveriges främsta lärosäten. Även Hallands och Stockholms län har haft befolkningsökningar på över 70 procent under samma tidsperiod. I de nordligare delarna av landet är bilden annorlunda. Med undantag för Västerbottens län, där befolkningen ökat med ca 20 procent sedan 1968, har befolkningen minskat i de län som utgör Norrland. Störst minskning har skett i Västernorrland, där befolkningen minskat med ca 10 procent under samma tidsperiod. I Dalarna har befolkningen ökat med ungefär 3 procent sedan 60-talet, vilket är högre än näraliggande län som Värmland och Gävleborg men lägre än exempelvis Örebro och Västmanland. Bidragande orsaker till detta är sannolikt avsaknaden av större lärosäten och det relativt långa avståndet till storstadsregioner som Stockholm.
På kommunnivå i Dalarna framträder ett liknande mönster, men i mindre skala. Befolkningen har ökat mest i Falun, där den ökat med ungefär 31 procent sedan 1968. Även i Borlänge och näraliggande pendlingsorter som Säter och Gagnef har befolkningen ökat tydligt. Därutöver har befolkningen ökat mest i Leksand och Mora. Dessa ökningar har skett på bekostnad av framförallt mindre kommuner i norra och västra Dalarna, där exempelvis Älvdalen och Vansbro har haft en befolkningsminskning på närmare 30 procent sedan 1968. I de södra delarna av länet är det framförallt tidigare bruksorter som Avesta och Ludvika som haft en större befolkningsminskning (strax över 20 procent).
Om fokus läggs på utvecklingen i Dalarnas län på årsbasis, är det tydligt att befolkningsförändringarna följer ett visst mönster, där perioder av tydliga befolkningsökningar följs av perioder av befolkningsminskningar. Exakt vad alla svängningar beror på kan vara svårt att veta, men uppenbart är i alla fall att den tydliga minskningen under 1990-talet hänger samman med den djupa ekonomiska kris som då drabbade Sverige och Dalarna. Folkmängden i länet minskade med mer än 14 000 personer mellan 1994 och 2001. Sedan millennieskiftet har befolkningsutvecklingen varit mer stabil, med en ökning på ungefär 6 000 personer under 2000-talet. Sedan mitten av 2010-talet har en viktig anledning till ökningen varit åren runt 2015-2016, när många invandrade till Dalarna. Under 2024 minskade befolkningen i länet med drygt 700 personer, vilket är en lägre minskning än året innan men den näst största minskningen sedan tidigt på 2000-talet.
Även om folkmängden i Dalarna idag är ungefär lika stor som den var i slutet av 1960-talet, är dess sammansättning väsentligt annorlunda, framförallt när det kommer till åldersfördelningen. Från slutet av andra världskriget fram till mitten av 1960-talet föddes många barn i Sverige, vilka brukar sägas tillhöra generationen “baby-boomers”. Detta syns tydligt i diagrammet nedan, där andelen av befolkningen som var under 30 år 1968 var klart högre än idag. I början av 1990-talet fick många “baby-boomers” barn. Dessa är idag är runt 30 år gamla. Till följd av detta är personer i den åldersgruppen klart fler idag än de var på 1960-talet. I diagrammet framgår även att andelen av befolkningen som är 65 år eller äldre har ökat kraftigt sedan 1968. Detta hänger samman med att “baby-boomers” börjar nå pensionsåldern, samtidigt som den förväntade livslängden i samhället stadigt ökat över tid.
I fortsättningen av denna rapport delas Dalarnas befolkningsutveckling in i de mest centrala komponenterna; födelsenetto, dvs. nettot av födda och döda, samt flyttnetto, dvs. nettot av inrikes och utrikes flyttar.
Summerad fruktsamhet per kvinna är ett mått på hur många barn som en kvinna i genomsnitt skulle föda under sin fruktsamma period utifrån, den vid tidpunkten för beräkningen, gällande fruktsamheten. I relation till befolkningen var barnafödandet i Sverige år 2024 det lägsta som uppmätts (SCB har data sedan mitten av 1700-talet), en utveckling som är densamma i stora delar av västvärlden (SCB). En viktig förklaring till att barnafödandet har minskat i Sverige under 2010-talet är att sannolikheten att skaffa sitt första barn har minskat. För en fördjupad diskussion runt det låga barnafödandet i Sverige, se informationsrutan nedan.
Forskare vid Stockholms universitet (Ohlsson-Wijk & Andersson, 2022) har analyserat utvecklingen under 2010-talet och konstaterar att det som främst driver nedgången i antal födslar är en minskad sannolikhet att skaffa sitt första barn. Det sker en kraftig nedgång från tidigt 90-tal fram till millennieskiftet, en svag uppgång fram till finanskrisen 2008 och därefter en fortsatt nedgång från 2010 och framåt. Givet att en familj har skaffat ett första barn är däremot sannolikheten att skaffa ett andra barn inte påverkad i samma omfattning. Sannolikheten att skaffa ett tredje eller fjärde barn är i princip opåverkade från millennieskiftet och framåt, men på låga nivåer och har begränsad påverkan på födelsetalen. Det sker samtidigt en förskjutning i kvinnors ålder för födsel av det första barnet, vilket sammantaget innebär att färre skaffar barn, de som skaffar barn gör det senare och färre får flera barn (SCB, 2024). Färre födda barn ger i förlängningen även färre kvinnor i barnafödande åldrar i framtiden, vilket bidrar till den långsiktiga utmaningen.
För att se om den här utvecklingen drivs av särskilda grupper i samhället studerar (Ohlsson-Wijk & Andersson, 2022) nedgången i relation till individers geografiska hemvist, ursprung, arbetsmarknadsstatus samt inkomster. Det visar sig att det är en i stort sett homogen utveckling över olika samhällsgrupper. Undantaget finns i den grupp som har en svag position på arbetsmarknaden, med låg utbildning och låga inkomster. Där är den negativa utvecklingen som starkast. Det som överraskar forskarna är att nedgången under 2010-talet sker under en period av ekonomisk uppgång, vilket tidigare har varit en stark drivkraft för ökat barnafödande. Av den anledningen har efterföljande forskning riktat in sig på att identifiera andra drivkrafter till nedgången.
Neyer et al (2022) studerar nedgången i barnafödande med hjälp av data från den svenska Generations and Gender Survey 2021. Det som är tydligt är att beslut om att skaffa barn eller inte, i allt mindre grad drivs av observerbara och konkreta förhållanden som påverkar individen, till exempel makroekonomiska upp- och nedgångar eller policyförändringar i välfärdssystemet. Den nuvarande trenden utmanar därmed traditionella demografiska förklaringsmodeller och utvecklingen kan observeras i ett stort antal länder i västvärlden med skilda samhälls-, arbetsmarknads- välfärds- och familjeförutsättningar.
Förklaringen till den nedgång i benägenheten att skaffa barn som nu kan observeras är snarare att individer i större grad väger in en upplevd oro och osäkerhet om globala faktorer i framtiden som ligger bortom individens kontroll. Forskarna beskriver det här som en ”subjektiv vändning” kring beslutsfattandet, vilket riskerar att göra det svårare att bedöma utvecklingen av barnafödandet i framtiden.
Utöver den forskning som analyserar utvecklingen under 2010-talet är det noterbart att nedgången fortsatt även början på 2020-talet, i en takt som tidigare inte observerats. År 2023 föddes drygt 100 000 barn i Sverige, vilket var det lägsta antalet på 20 år. Det summerade fruktsamhetstalet, som anger genomsnittligt antal barn per kvinna, sjönk under samma år till 1,45 – den lägsta nivån som någonsin uppmätts i landet (SCB, 2024). Denna nedåtgående trend har fortsatt in i 2024, med färre födslar jämfört med motsvarande perioder tidigare år. Preliminära siffror för 2024 indikerar att antalet födslar understiger 2023 års nivå. Samtidigt har medelåldern för förstagångsföräldrar stigit till rekordhöga nivåer, vilket indikerar att många väljer att skaffa barn senare i livet. SCB:s bedömning av fruktsamhetstalets utveckling framöver är att det kommer att stiga till drygt 1,7 i mitten av 2030-talet, men att det är svårt att förutspå upp- och nedgångar på längre sikt.
SCB visar utvecklingen över tid i den senaste befolkningsframskrivningen (SCB, 2024) genom att beräkna andelen kvinnor, födda i Sverige som fått minst ett barn efter ålder och födelseår. Diagram 4.2 visar att andelen kvinnor som förväntas ha fött minst ett barn vid 45 års ålder minskar över tid.
Av kvinnor födda på 50-, 60- och 70-talet hade cirka 85 procent minst ett barn vid 45 års ålder. Den andelen förväntas sjunka några procentenheter för kvinnor födda på mitten av 80-talet och framåt. Dessutom visar diagrammet tydligt den utveckling som sker i att allt fler skaffar barn i högre åldrar, det vill säga en senareläggning av barnafödandet. 50 procent av kvinnor födda 1960 hade minst ett barn vid 27 års ålder. För kvinnor födda 2000 antas denna ålder ha ökat till 32 år.
SKR (2024) bedömer att det kommer att dröja en bit in på 2040-talet innan antalet 0-åringar når upp till 2020 års nivå. Den utveckling som nu pågår får stor påverkan på kommunernas förskole- och skolverksamhet de kommande decennierna. (SCB, 2024) visualiserar denna utveckling historiskt och även framåt i ett antal diagram (3.1, 3.2 och 3.4) över 0-åringar, 1-5-åringar respektive 6-15-åringar. Hösten 2022 var knappt 509 000 barn inskrivna i förskolan i Sverige. Det minskade barnafödandet de senaste åren leder till att denna siffra minskar med 85 000 barn i slutet av 2020-talet.
Som synes i diagrammen nedan tenderar fruktsamheten att variera relativt mycket över tid. Detta kan förklaras med en blandning av faktorer, såsom ekonomiska förhållanden, politiska beslut och kulturella normer. Under 1970-talet sjönk fruktsamheten i Sverige till följd av bland annat en ökad användning av preventivmedel och en ökad andel kvinnor som studerade och arbetade. Under 1980-talet togs diverse politiska beslut med syfte att förbättra fruktsamheten (exempelvis en utökning av antalet dagar i föräldraförsäkringen, se Försäkringskassan), vilket fick en positiv effekt fram till början av 1990-talet, innan en ekonomisk kris fick en tydligt negativ effekt. Under delar av 2000-talet har fruktsamheten varit relativt hög, vilket sannolikt hänger ihop med att den utrikes födda andelen av Sveriges befolkning då ökade (utrikes födda kvinnor har högre fruktsamhet än inrikes födda kvinnor, se SCB).
Fruktsamheten i Dalarna följer i praktiken samma mönster som fruktsamheten i Sverige, men är något högre.
Bland Dalarnas kommuner hade Säter år 2024 den högsta fruktsamheten (1,77), medan Gagnef hade den lägsta (1,37).
Det är dock viktigt att notera att fruktsamheten på kommunnivå kan variera relativt mycket över tid. I större kommuner som Falun och Borlänge påminner utvecklingen om den i Dalarna och riket, där fruktsamheten ser ut att följa en trend. I mindre kommuner är variationen större mellan åren och det blir svårare att utläsa en långsiktig trend. Ett tydligt exempel på det är Gagnef som 2023 hade den högsta fruktsamheten bland länets kommuner, men 2024 hade den lägsta.
Under 2024 avled 3 130 personer boende i Dalarna, vilket var något färre än året innan. Generellt går utvecklingen i länet mot att människor lever allt längre. I slutet av 1960-talet dog runt 3 300 personer i Dalarna, vilket är ungefär lika många som idag, trots att befolkningen då hade en annan ålderstruktur med en betydligt större andel unga (se avsnittet om åldersstruktur ovan). En viktig förklaring till detta är att den förväntade livslängden ökat kraftigt över tid, från 72 år för män och 77 år för kvinnor år 1970 till ungefär 82 år för män och 85 år för kvinnor idag (SCB). Detta kan förklaras med att att sjukvården blivit bättre, att levnadsstandarden ökat och att människor idag lever hälsosammare liv.
Även när det gäller antalet födslar är trenden negativ. Under vissa år i början av 1990-talet föddes över 4 000 barn i Dalarna, men därefter skedde en dramatisk nedgång, vilket sannolikt hör samman med 1990-talskrisen (se även avsnittet om fruktsamhet ovan). Under 2000-talet skedde en gradvis ökning av antalet födda fram till åren runt 2016 när många invandrade till Dalarna. Därefter har födslarna återigen börjat minska och år 2024 föddes 2 334 barn i Dalarna, den lägsta siffran sedan 2001.
Sammantaget har nettot mellan födda och döda, se de svarta linjerna i diagrammet nedan, varit negativt i Dalarna under varje år sedan början av 1990-talet. Hur många invånare som länet tappar på grund av det varierar relativt mycket mellan åren, men under 2024 minskade befolkningen med 796 personer till följd av ett negativt födelsenetto.
Som föregående diagram visade, bidrar nettot mellan födda och döda i praktiken alltid negativt till Dalarnas befolkningsutveckling. För att Dalarnas folkmängd skall växa blir det därför helt centralt att fler flyttar till länet än de som flyttar därifrån. Flyttarna till och från Dalarna kan delas upp i två delar:
Generellt flyttar personer inrikes i första hand till större städer och universitetsorter. Detta hänger sannolikt samman med att dessa orter har en stor arbetsmarknad och goda utbildningsmöjligheter.
Bland Sveriges län sticker Skåne ut, med mer än dubbelt så stort inrikes flyttnetto som något annat län. Även Uppsala och Västerbotten sticker ut, med stora flyttnetton relativt sin befolkning. I Västerbottens fall hänger detta samman med en stor industrisatsning i Skellefteå, där befolkningen ökade med mer än 1500 personer under 2024. Värt att notera är dock att ökningen i Skellefteå är koncentrerad till första halvåret 2024, innan batteritillverkaren i fråga fick ekonomiska bekymmer och nu befinner sig i rekonstruktion. Anmärkningsvärt är även att inrikes flyttnettot till Stockholms län var negativt under 2024, vilket är i linje med en trend de senaste åren. En viktig förklaring till det är sannolikt att den stora gruppen födda i början av 1990-talet börjar komma upp i 30-årsåldern och då väljer att flytta från Stockholm till mindre städer. I Dalarna var det inrikes flyttnettot under 2024 negativt och 3:e lägst bland Sveriges län.
Att det inrikes flyttnetto i Dalarna var negativt under 2024 är inget unikt. Sedan slutet av 1990-talet har det varit negativt i Dalarna under en överväldigande majoritet av åren. En viktig förklaring till detta är sannolikt att befolkningen i Sverige blir mer urbaniserad, vilket innebär att allt fler flyttar från mindre län till storstadsregioner. I Dalarna är det framförallt unga personer som flyttar, vilket kan förklaras med att de flyttar för att studera och arbeta. Mer om detta senare.
Flyttar från Dalarna inrikes sker i första hand till antingen större eller näraliggande län. Flest flyttar skedde till Stockholm, följt av Västmanland och Uppsala. Få flyttar till små län långt bort, såsom Gotland och Blekinge.
Inrikes flyttningar till Dalarna följer ett liknande mönster. Flest flyttar till Dalarna från Stockholm, Uppsala och Västmanland. Generellt går något fler flyttar från än till Dalarna, vilket är i linje med att länet har ett negativt flyttnetto inrikes. Ett undantag är Stockholm, då antalet flyttar från Dalarna till Stockholm var färre än antalet flyttar till Dalarna från Stockholm år 2024.
Trots att såväl det inrikes flyttnettot som födelsenettot i normala fall är negativa i Dalarna, har befolkningen i länet ökat med runt 6 000 personer sedan millennieskiftet. Detta beror på att den sista komponenten som styr befolkningsutvecklingen, det utrikes flyttnettot, har varit positivt. Framförallt invandrade många till Dalarna under åren runt 2015-2016, då mer än 7000 personer netto flyttade till länet från utlandet under ett par år. Sedan dess har invandringen dock minskat avsevärt och under 2024 var det utrikes flyttnettot i Dalarna 826 personer. Detta är i linje med perioden 2019-2022, men klart högre än 2023. Den tydliga ökningen 2024 jämfört med 2023, beror sannolikt delvis på att personer födda i Ukraina, som tidigare haft ett uppehållstillstånd med tillfälligt skydd enligt massflyktdirektivet, har haft möjlighet att ansöka om att bli folkbokförda i Sverige sedan i juni 2024 (SCB). Antalet folkbokförda i Dalarna födda i Ukraina ökade från drygt 200 personer 2023 till 667 personer 2024 (SCB).
Viktigt att notera är även att det anmärkningsvärt låga nettot 2023, jämfört med åren innan, delvis kan förklaras med att Skatteverket under 2023 inledde ett arbete med att avregistrera tusentals folkbokförda personer som vid en granskning visat sig inte längre bo i Sverige (se informationsrutan under avsnittet introduktion ovan). Totalt avskrevs drygt 190 personer i Dalarna som utvandrade 2023 och 260 personer 2024.
Den främsta anledningen till det låga invandringsöverskottet på senare år är dock sannolikt en förändrad migrationspolitik. Med undantag för 2024, invandrade mellan 1 400 och 1 600 personer till Dalarna årligen under perioden 2020-2023, att jämföra med mellan 2 000 och 3 000 personer årligen åren dessförinnan.
Sammantaget har Dalarnas län haft ett positivt flyttnetto under de flesta åren sedan millennieskiftet, vilket förklarar varför befolkningen har ökat. Efter att ha varit tydligt negativt under 2023, var flyttnettot till Dalarna positivt 2024. Att flyttnettot blev positivt under 2024 beror på att invandringsöverskottet ökade, vilket diskuterades i föregående avsnitt.
För att fördjupa förståelsen kring vilka som flyttar till och från Dalarna delas dessa i nästkommande avsnitt upp efter ålder och bakgrund (inrikes och utrikes födda).
Normalt är personer mest benägna att flytta till en annan ort när de är i 20-års åldern, därefter avtar flyttandet gradvis med åldern (SCB). Unga personer flyttar bland annat för att studera och arbeta. Även i Dalarna är det framförallt unga personer som flyttar från länet (netto), vilket hänger samman med att länets arbetsmarknad är liten i jämförelse med många större regioner och att Högskolan Dalarna har relativt få studenter. Totalt minskade befolkningen i Dalarna med 696 personer under 2024 till följd av att personer under 30 flyttade till andra län (netto). Av dessa var 500 personer i åldern 20-29 år och kan därmed anses ha flyttat på eget initiativ. Nettot i åldersgruppen var dock klart mindre negativt än åren innan.
Bland övriga åldersgrupper i diagrammet nedan var nettoflyttningen till Dalarna (inrikes) under 2024 bara positiv i åldergruppen 30-39 år, inom vilken 47 personer flyttade till Dalarna netto. Grovhugget kan Dalarna därför sägas vara ett län som unga lämnar för att söka jobb eller börja studera på annan ort, innan vissa i 30-års åldern återvänder till länet när det blivit dags att bilda familj.
Att unga flyttar från Dalarna är inget unikt för senare år. I åldersgruppen 20-29 år har det inrikes flyttnettot varit negativt i Dalarna under samtliga år sedan åtminstone 1997.
För att ytterligare förtydliga vilka som flyttar till och från Dalarna inrikes, delas de i detta avsnitt upp efter inrikes respektive utrikes födda.
Tydligt är att många av de som invandrade till länet i under åren runt 2015-2016 har flyttat därifrån sedan dess. Totalt har 6 456 utrikes födda flyttat från Dalarna till andra län sedan 2017 (netto). För inrikes födda är bilden annorlunda. Under samma tidsperiod flyttade 1435 personer födda i Sverige till Dalarna (netto). Inflyttningen skedde dock framförallt mellan 2020 och 2022, vilket kan vara en effekt av Corona-pandemin. Under 2024 flyttade 1 person född i Sverige till Dalarna från andra län netto.
I nästa avsnitt är fokus istället på framtiden. Hur kommer Dalarnas folkmängd att utvecklas fram till år 2033?
SCB gör vartannat eller vart tredje år prognoser för folkmängdens utveckling på såväl läns som kommunal nivå. De senaste av dessa prognoser släpptes i juni 2024 (se SCB, 2024) och sträcker sig ända fram till 2070. Eftersom prognoser blir osäkrare desto längre fram i tiden de sträcker sig, kommer vi i detta avsnitt enbart fokusera på prognosen fram till 2033.
För en djupare förståelse för hur SCB gör sina befolkningsprognoser, se informationsrutan nedan. Det viktigaste att ha i åtanke är att ingen hänsyn tas i prognoserna till planerat bostadsbyggande, företagsetableringar eller andra framtida mål och förutsättningar som kommunerna har i sina planer.
Den framtida befolkningens storlek och sammansättning bestäms av antaganden om den framtida utvecklingen av fruktsamhet, dödlighet och flyttningsmönster. Beräkningarna bygger på vad som observerats under de senaste nio åren och ett antagande om att den utvecklingen fortsätter. I beräkningarna tas ingen hänsyn till planerat bostadsbyggande, företagsetableringar eller andra framtida mål och förutsättningar i kommunerna.
De regionala befolkningsframskrivningarna överensstämmer med framskrivningen för riket.
Både små och stora strukturförändringar i samhället påverkar den framtida befolkningsutvecklingen, vilket innebär att det finns en osäkerhet förenad med framskrivningen. Notera att befolkningsframskrivningen endast ger en uppskattning av hur en framtida befolkning kan komma att se ut. Generellt gäller att osäkerheten i framskrivningen ökar med åren.
I diagrammet nedan visas befolkningsutvecklingen i Dalarna fram till 2033 uppdelat på åldersgrupper, enligt SCB:s prognos från juni 2024, vilket är den senaste som myndigheten publicerat offentligt på regional nivå. Notera att diagrammet, och det efterföljande diagrammet där Dalarnas kommuner jämförs, kan skilja sig åt jämfört med motsvarande diagram i förra årets rapport. Detta eftersom befolkningen 2033 enligt SCBs prognos jämförs med den faktiska befolkningen vid slutet av 2024 i diagrammen nedan. I förra årets rapport jämfördes prognosen för 2033 med den faktiska befolkningen vid slutet av 2023.
Dalarnas befolkning prognostiseras att minska med drygt 5 800 personer personer till 2033, jämfört med 2024. I SCB:s föregående prognos, som släpptes 2022, prognostiserades en ökning på drygt 300 personer fram till 2033, jämfört med 2021 (se SCB, 2022).
Den största minskningen sker i åldersgruppen 0-19 år, som prognostiseras att minska med drygt 6 100 personer. Detta kan sannolikt delvis förklaras av att fruktsamheten minskat de senaste åren.
I åldergruppen 80+ förväntas befolkning att öka med knappt 7 000 personer fram till 2033. Detta hänger sannolikt samman med att den förväntade livslängden fortsätter öka och att den stora gruppen “baby-boomers” börjar komma upp i 80-års åldern.
Antalet personer i åldersgrupp som brukar benämnas arbetsför ålder, 20-64 år, förväntas minska tydligt fram till 2033.
Bland Dalarnas kommuner är det tre, Rättvik, Leksand och Falun, vars befolkning prognostiseras öka mellan 2024 och 2033. I Rättvik förväntas befolkningen öka med ungefär 0,9 procent, medan befolkningen i Leksand prognostiseras öka med ungefär 0,7 procent och den i Falun med 0,3 procent. I övriga kommuner förväntas befolkningen minska, med Vansbro och Ludvika som de kommuner där befolkningen prognostiseras minska mest (procentuellt). I Vansbro förväntas befolkningen minska med ungefär 5,4 procent, medan befolkningen i Ludvika förväntas minska med ungefär 6,1 procent.
Som nämnts tidigare tar dock inte prognosen hänsyn till exempelvis företagsetableringar, vilket kan påverka befolkningsutvecklingen i kommunerna. Dalarnas kanske mest expansiva arbetsgivare, Hitachi, finns exempelvis i Ludvika och planerar stora investeringar och tusentals rekryteringar de närmaste åren. Notera även att prognoserna är från juni 2024.
